Kaffemosterns gratis goda råd

Nej, totalkört är det då rakt inte, du har minst ett par alternativ att välja på. Hade du alldeles direkt lagt de fläckade vita byxorna i blöt med bikarbonat hade de kunnat räddas, men som det nu är har fläcken permanentats och gått in i tygets fibrer. Men till nästa gång du spiller blåbär vet du på råd! Vad du nu kan göra för att rädda dina byxor är att antigen färga dem helt blåbärsfärgade, det är snyggt det med även om det förstås inte är vitt. Alternativt klippa av dem nedtill, om jag förstod rätt av din fråga, satt fläcken en bit ner på ena benet. Piratbyxor är på högsta modet i år igen har jag sett på de unga flickor som visar benen här utanför. Så antingen långa, blåbärsbyxor eller korta vita, eller som ett tredje möjligt alternativ förstås blåbärsfärgade piratbyxor. Valet är ditt!

Ja du, vissa begåvas med gröna fingrar och andra inte. Själv tillhör jag den senare kategorin, men trots det tror jag mig kunna bistå dig med ett och annat tips. Ett långt livs erfarenhet kan i viss mån överbrygga det där initiala problemet, det kan ju vara en tröst för er unga att höra. För det första gäller det att välja rätt växter för det klimat din balkong befinner sig i. Alltså väderstreck, hur många soltimmar det blir, är det blåsigt eller vindskyddat. Du glömmer väl inte att vattna? Vissa saker som exempelvis tomater är oresonligt törstiga. Det tror man inte, kan jag säga som själv insåg detta i mogen ålder. I övrigt är det precis tvärt om, man vattnar alltsom oftast för mycket, i ren välmening givetvis. Bäst är alltså att fråga i blomsterhandeln hur just de växter du valt skall skötas. Ibland finns en liten skriftlig instruktion nedstucken i krukan, men det lönar sig ändå alltid att fråga personalen, en människa tillför alltid mer än en färdigskriven instruktion. I övrigt är...

Kära olycklig! Det står aldrig rätt till när man känner en sådan låsning i relationen som du beskriver. Du har försökt förklara för din man hur du tänker och känner men får ingen respons. Jag kan inte mycket annat råd ge än att lämna honom. Var tacksam att det inte hunnit bli några barn. Inte för att mitt råd då hade sett annorlunda ut, men det hade blivit ett större besvär och du hade dessutom varit tvingad till en mer eller mindre livslång kontakt med honom i olika sammanhang som involverat era gemensamma barn.  Nej, en sådan karlslok förtjänar inte en god hustru. Han behöver känna på att ta hand om och ta ansvar för sig själv. Hoppas nu verkligen han hinner få chansen till det innan nästa välvilligt godtrogna flicka faller för den charm jag förutsätter att han trots allt har. Ett varningens finger vill jag även höja för din egen skull, gör inte samma misstag igen! Jag önskar jag kunde invagga dig i trygg förvissning att du själv är utan skuld, men så är det nu inte. Din skuld ...

Nej, inte behöver du vara ängslig! Jag skulle inte lägga så värst stor vikt vid de där händelserna om jag var du. Skrock och vidskepelse i all ära, somligt kan nog vara värt att lyssna på men det allra mesta är bara rena nyset. Snarare anar jag att ditt problem är att du saknar tillräckligt med verklig spänning i din tillvaro. Kan det stämma? Känn noga efter är du snäll, det gör mig så ont när unga människor slösar bort energi på onödig och obefogad oro. Katten kan du glömma helt, katter förekommer av olika färg och teckning och de för aldrig otur med sig, snarare tvärt om! Att du råkat missa bussen varje morgon du sett den passera gatan är givetvis för att du står och tittar på katten medan bussen far förbi. Det kommer för övrigt alltid en buss till och på den kanske det dessutom sitter en trevlig ung man som du annars hade missat. Säg ja till slumpen men nej till skrocket!

Vad trevligt att höra ifrån handarbetande ungdom! Jag kan börja med att gratulera dig till valet av hobby, korsstygn kan man verkligen förlora sig i och det är sannerligen ingen nackdel, förutsatt att mönstret är trevligt förstås! Men för att återgå till din inledande fråga, så är det inte alls strängt nödvändigt att baksidan blir lika snygg som framsidan. När man väl har kommit förbi det där lusthämmande stadiet när ens alster blir granskade av en sträng syslöjdslärarinna, både fram och bak, är det fritt fram för trassliga baksidor. Vem sjutton tittar annars på baksidan av en korsstygnstavla? Rama in dem vetja, så är det inte ens möjligt för den mest nyfikna att kontrollera. Framsidan däremot är så mycket viktigare, färgvalet, motivet, skall man välja blommor, naturskildringar eller kanske en stadsvy. Idag finns till och med datorprogram med vars hjälp men kan omvandla ett foto till en bild med färgade rutor, pixlar tror jag visst att det heter, perfekt att ha som förlaga för ett unik...

Kära du, du måste skaffa dig en hobby. Virkning är bra! Det är lugnande för en orolig själ och oro brukar leda till känslor av meningslöshet. Prova något enkelt, en grytlapp eller kanske mormorsrutor, de är trevliga för de är så till intet förpliktigande. En är så bedrägligt enkelt att börja virka och sen är man fast. Dessa praktiskt mångsidiga rutor kan sedan fogas samman, sys alltså, till allt möjligt. Tofflor, sängöverkast, gardiner, ja det mesta. Efter en tid kommer meningsfullheten att uppenbara sig för dig, den finns redan i dig förstås, men kan behöva hjälp på traven att bli synlig. En till synes tämligen meningslös aktivitet med en nål och tunn garntråd kan göra undervek, jag lovar. De mest fantastiska saker sker medan vi tror oss vara upptagna med händerna, hjärnan får liksom arbeta ifred. När den inte känner sig påpassad, passar den på. Lycka till min vän!

Nej, inte behöver man tvunget bjuda på hembakt, inte heller nödvändigtvis av så många sorter som sju, men det är trevligt, det går inte att komma ifrån. Inte heller är det så knepigt som man kan tro. Här kommer några tips: Gör en stor sats grunddeg, recept finner du i de flesta kokböcker, eller på det däringa nätet, och det är mest bara mjöl, socker och smör. Degen delar du sedan upp i 5-7 delar, smaksätter efter lust och fägring och så vips har du grunden för ditt kakbord. Kakao, punsch, hackade nötter, smält choklad, doppad i kokos innan den stelnar, kanske glasyr med ett geléhallon på toppen, jungfrubröst hette de på min tid, och jungfruben kom jag på nu i osammanhanget. De där praktiska pappersklämmorna som kanske knappt finns kvar i handeln, men väl i mångas skrivbordslådor. Nej, förlåt, nu kom jag visst helt ifrån ämnet, kakor var det alltså. Som sagt, med samma grunddeg och diverse tillbehör kan du komma långt! Schackrutor är lite omständiga, men ser ju så trevliga ut att de...

Ja, det där är du inte ensam om kan jag försäkra dig! Ingen kan väl titta in i ditt huvud och förstå hur just du tänker, det inser du om du funderar lite. Det är inget farligt, bara så det är. Alla är vi fångar innanför våra pannben, det får vi leva med, på gott och ont. Det viktigaste är att du förstår dig själv! Just där börjar vi alla. OM vi sedan KAN sträcka ut och vidga vårt medvetande, vårt jag, till att omfatta andra i vår omgivning är vi att gratulera. Jag tror den insikt du behöver få är att det inte spelar någon som helst roll om andra förstår dig eller inte. Exakt hur och när den insikten når dig är svårt att säga, det räcker då rakt inte att jag skriver det här i mitt svar till dig. Om det ändå vore så enkelt! Du måste känna att du har all trygghet du behöver inom dig själv, att du visserligen bryr dig om andra, något annat vore förfärligt men att det inte är andras åsikter som styr dina handlingar. Låter du andra styra blir det alltför vingligt! Tro på dig själv!

Jag gör som gammalt, publicerar bara svaret på era frågor, inte själva frågan. Ni vet ju själva vad ni undrat och hur ni formulerat er. Det angår ingen annan. Fast, handen på hjärtat visst är det intressant att läsa svaren? Välkommen till kaffemosters värld, en värld där det finns gott om virkade dukar, små porslinshundar och hårda karameller i en skål, under lock, på sidobordet.