Svar till signaturen "Allt känns så meningslöst"

Kära du, du måste skaffa dig en hobby. Virkning är bra! Det är lugnande för en orolig själ och oro brukar leda till känslor av meningslöshet. Prova något enkelt, en grytlapp eller kanske mormorsrutor, de är trevliga för de är så till intet förpliktigande. En är så bedrägligt enkelt att börja virka och sen är man fast. Dessa praktiskt mångsidiga rutor kan sedan fogas samman, sys alltså, till allt möjligt. Tofflor, sängöverkast, gardiner, ja det mesta. Efter en tid kommer meningsfullheten att uppenbara sig för dig, den finns redan i dig förstås, men kan behöva hjälp på traven att bli synlig. En till synes tämligen meningslös aktivitet med en nål och tunn garntråd kan göra undervek, jag lovar. De mest fantastiska saker sker medan vi tror oss vara upptagna med händerna, hjärnan får liksom arbeta ifred. När den inte känner sig påpassad, passar den på.

Lycka till min vän!

Populära inlägg i den här bloggen

Svar till signaturen "Broderi-bryderi"

Vad trevligt att höra ifrån handarbetande ungdom! Jag kan börja med att gratulera dig till valet av hobby, korsstygn kan man verkligen förlora sig i och det är sannerligen ingen nackdel, förutsatt att mönstret är trevligt förstås! Men för att återgå till din inledande fråga, så är det inte alls strängt nödvändigt att baksidan blir lika snygg som framsidan. När man väl har kommit förbi det där lusthämmande stadiet när ens alster blir granskade av en sträng syslöjdslärarinna, både fram och bak, är det fritt fram för trassliga baksidor. Vem sjutton tittar annars på baksidan av en korsstygnstavla? Rama in dem vetja, så är det inte ens möjligt för den mest nyfikna att kontrollera. Framsidan däremot är så mycket viktigare, färgvalet, motivet, skall man välja blommor, naturskildringar eller kanske en stadsvy. Idag finns till och med datorprogram med vars hjälp men kan omvandla ett foto till en bild med färgade rutor, pixlar tror jag visst att det heter, perfekt att ha som förlaga för ett unik...
Läs mer

Svar till signaturen "Ingen förstår mig"

Ja, det där är du inte ensam om kan jag försäkra dig! Ingen kan väl titta in i ditt huvud och förstå hur just du tänker, det inser du om du funderar lite. Det är inget farligt, bara så det är. Alla är vi fångar innanför våra pannben, det får vi leva med, på gott och ont. Det viktigaste är att du förstår dig själv! Just där börjar vi alla. OM vi sedan KAN sträcka ut och vidga vårt medvetande, vårt jag, till att omfatta andra i vår omgivning är vi att gratulera. Jag tror den insikt du behöver få är att det inte spelar någon som helst roll om andra förstår dig eller inte. Exakt hur och när den insikten når dig är svårt att säga, det räcker då rakt inte att jag skriver det här i mitt svar till dig. Om det ändå vore så enkelt! Du måste känna att du har all trygghet du behöver inom dig själv, att du visserligen bryr dig om andra, något annat vore förfärligt men att det inte är andras åsikter som styr dina handlingar. Låter du andra styra blir det alltför vingligt! Tro på dig själv!
Läs mer

Svar till signaturen "Vankelmodig resenär"

Mitt enkla korta svar är: Res! Det är klart du skall resa. I din ålder och situation finns inget som binder dig kvar hemma. Din tvekan är helt onödig, spar den till kommande reslust som kommer mer olägligt, t ex när du sitter med man och fyra minderåriga barn i nyköpt villa med banklån upp över öronen. Din tvekan nu gör mig nästan lite irriterad. Missförstå mig inte nu, den är säkerligen välgrundad och byggd på en falsk tro att någon far illa om de ger dig av. Så är det alltså inte och skulle så vara så är det i dagsläget inte ditt problem. Skillnad vore som sagt om du hade små barn i din vård. Eftersom du både har råd, tid och lägenhet, inte i bemärkelsen bostad då, utan att det passar lägligt, (jag svänger mig med lite gammaldags uttryck ibland, det tar jag mig frihet till, tant som jag är), finns egentligen inte bättre förutsättningar. Passa på och stick medan tid är, "time waits for no one" så mäktig är ingen. Lycka till på färden!
Läs mer