Svar till signaturen "Förlovning i sikte"

Äktenskap med kan jag tänka, det brukar komma som en naturlig följd av åtminstone de flesta förlovningar. Grattis till denna knoppande kärlek, den ljusgröna som känns så ljuvligt ung och frisk, så ny. Det är förstås svårt att avgöra helt säkert bara genom dina till mig skrivna ord, men det förefaller mig som den unge mannen i fråga är god, klok och insiktsfull. Alltså finns inte mycket att tveka på anser jag. Somliga kommer att säga att sin kärlek måste man jobba med, hålla den aktivt vid liv så att säga. Jag vet inte om det är sant, jag har själv aldrig erfarit att det behövts. Den kärlek jag fann för en herrans massa år sedan har inte behövt annan gödning än livet själv. Visst har det funnits perioder i livet, när så mycket var i uppbyggnad, barn, företag, yrkesmässigt identitetsfinnande, att tiden för själva relationen fått stå tillbaka. Längtan har dock alltid funnits där, bara vilat lite, så snart tillfälle ges blommar den ut och tar sin plats. Jag tror det är viktigt, om det nu är möjligt, att känna efter och försäkra sig om att en ny relation är av detta varaktiga slag. Om man verkligen älskar någon skall man inte heller försöka knyta denne för hårt till sig, inte stänga in sin kärlek i en gyllene bur. Lämna burdörren öppen så kanske den vackraste fågeln väljer att flytta in för gott.

Varma lyckönskningar!